I förra veckan var det dax för Bellas första skolavslutning. Barn och personal bjöd på vacker sång i klassisk skolavslutningsanda. Vi föräldrar bjöd på en och annan tår. Fattar inte varför jag har blivit så gråtmild på sista tiden? Det är kanske något som kommer med åren? Efteråt fikade vi hemma hos oss, vi fyra farmor och faster med familj. En trevlig morgon!
Men Måns gick som vanligt sin egen väg, då vi andra lyssnade på sång hade han viktigare saker för sig...
Tack Marika & Joakim!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar